Bang, Barbro Alving, var vår mest berömda krigskorrespondent genom tiderna. Ensam, orädd ofta på självmordiska uppdrag, med livet som insats. Hon fick sitt genombrott med sin rapportering från de Olympiska Spelen i Hitlers Berlin 1936 i DN. Bang är även internationellt känd som en av de två enda kvinnliga krigskorrespondenter under spanska inbördeskriget 1936 – 37. Hon blev ensamstående mamma 1938 då det närmast var tabu att vara det. Hon skildrade Hitlers och Mussolinis triumftåg med ovanlig satir. Hon var bisexuell och levde sedan 1940 tillsammans med sin livskamrat, Loyse Siöcrona.

Barbro Alvings utveckling från liten alkoholiserad stockholmsrapportör till journalist i världsklass är en utvecklingsmodell för kvinnor. Humorn, de ovanliga ordbilderna, ärligheten, den självkritiska granskningen. Hon fick betala ett högt pris för de risker hon tog – ändå gjorde hon det om och om igen – och ömkade aldrig sig själv.

Mer om Barbro:
Barbro Alving, Bang, vår modigaste krigskorrespondent någonsin – från början till slut, född 1909, död 1987. Hon var tonåringen med den splittrade själen: ”Halvfärdig, ett monster – inte flicka, inte pojke”. 17 år gammal, just efter studentexamen, får hon en artikel på första sidan av veckotidningen Idun och blir journalist på Idun. Vad hon skriver om där, står i bjärt motsättning till den bild vi har av Bang.

1932 blir hon anställd på Dagens Nyheter. Hon sysslar med trivialiteter: Namn och Nytt, kvinnosidan tills hon bryter sig ut av egen kraft och åker till Berlin. Hon rapporterar om Olympiaden augusti 1936 och hennes skriverier sägs ha fördubblat DN:s upplaga. Hon kommer hem som Sveriges styvaste journalist. På eget bevåg, med en redaktion som förklarar att den inte ens tänker betala för hemtransporten av hennes kista, åker Bang till det spanska inbördeskriget. Hennes rapportering därifrån har fått en internationell plats i historien. Efter denna resa är Bang en av de få brinnande antinazistiska journalisterna i Sverige. Havande med en gift man, åker hon till Tyskland och åter till Spanien, gör lysande reportage, kommer hem och blir ensamstående mor. Som nybakad mor bär det åter iväg till Tyskland, sedan till Vinterkriget i Finland, Norge under tyskarnas invasion, och Bang ser inte mycket till sin lilla Ruffa. 1941 förälskar hon sig våldsamt i en stilig dam, som blir Bangs livskamrat. Över Atlanten under värsta ubåtskriget – resan lämnar ett allvarligt trauma. Resan Sydostasien runt 1947-48 ger upphov till hennes kanske mest intressanta journalistik. Bang solidariserar sig med människorna i u-länderna under denna deras första frigörelseprocess från kolonialismen.

1955 döms hon, därför hon vägrar att göra sin civilförsvarstjänst i protest mot en svensk atombomb, 1956 går hon i fängelse i protest mot bomben. Livligt aktiv som journalist till sena sjuttiotalet, icke minst under kriget i Vietnam.